Mina ferier började. Jag hade tänkt tillbringa dem i Holland och Frankrike, men ville nu långt hellre stanna hos Gustaf Fröding, om han önskade det. Innan jag frågade härom beslöt jag rådföra mig med Cecilia. Hon var af den bestämda åsikten, att jag borde fullfölja mina ursprungliga resplaner, det blefve, menade hon, mycket roligare både för honom och mig att råkas, då jag medförde friska intryck från kulturländerna.
»Jag lämnar dig på ett par månader», sade jag därför till honom. »Jag ämnar studera några experiment att bilda en lycklig värld, som hålla på att utföras i närheten af Haag. Experimentledarne sägas vara professorer, läkare o. d».
Han betraktade mig forskande.
»Jag skall studera det riktigt noggrant», försäkrade jag, »och lofvar, att du skall få se det lika klart och tydligt, som om du själf varit med ..... Få se, om du kommer att gilla metoden ...?» undrade jag, ängslig öfver att han alltjämt teg.
»Kanske kommer jag att af idel afundsjuka häckla och smäda den», antog han med ett svagt leende.
Jag utvecklade därpå, hvad jag för flera månader sedan genom tidningarne hört om dessa människor och att de sades lefva för att fullkomna bibelordet: Du skall älska din nästa som dig själf.
Han lyssnade och visade sig slutligen en smula intresserad. »Det är törhända olämpligt för dig att sitta så här instängd som jag», anmärkte han, »din natur kanske hungrar efter resor?»
»Jag ville nog helst stanna hos dig, men jag tror, att jag bör resa», sade jag, tänkande på Cecilias ord.
»Ja», medgaf han och förde samtalet öfver till andra ämnen.
* * *
Bref från mig till Gustaf Fröding (brefvet saknar datum, men bör vara skrifvet i medio af juni 1903).
Käre Gustaf!
Här har du en bok från Cecilia. Jag har läst den och kan inte förstå, hur hon kan tycka att den är bra. På sina ställen går den ju an och är rätt lustig. Nej, jag bryr mig inte om den. Det skall bli mycket roligt att se dig igen, sedan jag gjort mitt härnadståg i sommar.
Först reser jag till Å. sedan till Karlstad för att recensera utställningen och sedan — dit vinden för mig.
Du kan ej tro, Gustaf, hur tröttsamt det är att vistas midt i bland människorna, ännu mer tröttsamt än att som du lefva utanför dem. Jag önskar, att du kunde ta mig till dig, sedan du tänkt ut någon bra uppehållsort. Käre Gustaf var icke för sträng, då du håller domedag öfver dig — glöm ej (resten af brefvet är afrifven).