Gustaf Fröding

Stockholm Lilla Vattugatan 28, sept. 18 1903.

Här är korpen, men hvar är profeten? Månne vid bäcken Kidron, bedjande för det förvillade egendomsfolket? Eller har han dragit ut i öknen, förföljd af Baalsprofeterna? Det blir korpens sak att ta reda på, då han blir flygfärdig igen.

För du skall tro, att jag mår illa nu, käre Gustaf — jag har fått en snufva som kommer min hjärtlösa omgifning att gapskratta, men jag skall reta dem med att snart bli bra igen. Jag har nu fått boken om van Eedens läror från honom, men jag kan ej läsa den ännu, jag tar den med mig till dig då jag kommer. Om du är konung Salomo, kan du ej undgå att känna och erkänna visheten i den. Och Gustaf, tänk du — tänk om han funnit vägen till yttre lycka!

Den 19. — Jag är nästan sämre i dag vet du, men jag har den tillfredsställelsen att min omgifning befinner sig nästan i samma tillstånd. Hur gärna hade jag ej velat besöka dig i dag, men doktorn föreställde mig, hur samhällsvådlig jag för närvarande är. Jag träffade K. L. utanför min port — han såg trygg och själfsäker ut som Adams samvete före syndafallet. Jag hoppas några baciller från min näsa rotade sig fast i honom, de skola ge honom ett mera tidsenligt utseende. Jag läser Livsbelysningar, men somnar vid hvar femte sida och drömmer maraktiga drömmar. Jag tycker, att jag söker fånga min religiösa känsla hvilken ibland låter som den vackraste klockklang, en sådan där som bär en ut i oändligheter af något ljust — ibland låter den som då man slår på en sprucken slef. D. v. s. det senare har jag aldrig gjort någon gång, men jag kan mycket väl föreställa mig, hur det låter.

I öfrigt funderar jag litet på den där Jeanne d’Arc, om hon var så att säga af Gudi eller icke.

Tycker du ej, att hon var rolig med sin kvinnliga rädsla? Den förefaller att vara äkta. Jag blef särskildt intresserad af henne genom att påfven på sitt yttersta sysselsatte sig med hennes kanonisering och så genom afbildningarne jag såg i Panteon.

Du — Gustaf — nu måste jag lägga mig, och jag måste dricka konjak, det känns som skulle jag lossna i hvarenda fog och hufvudet är som en sådan där sned byrålåda, som inte går in. Au revoir.

Böckerna du vill ha kommer Cecilia med på tisdag. Hon lär komma hit i morgon, men det är nog för smittans skull bäst, att hon ej ser mig.

alltid din I. B.