— rad 14: läpparne falla in, bilda en trubbig vinkel. Hskr.: — — bilda en konkav trubbig vinkel.
Sid. 93, rad. 12—17: något medlidande — — kunde icke bliva tal om. I hskr. är ”om” uteglömt.
— rad. 28—30: denna kvinna, som han nu kände att han måste binda sig vid. Hskr.: — — binda vid sig.
Sid. 101, rad. 15—16: kände detsamma, som han erfarit vid besök i en kvarn. Hskr.: kände samma som han erfarit etc. Då ”samma” slutar ett hskr:sblad kan även antagas att Strindberg uteglömt t. ex. ”sak” mellan ”samma” och ”som”, då han började på nytt blad.
Sid. 107, rad. 22—23: förklara hela förloppet som något, vilket sade sig självt. Hskr.: — — som sade sig själv.
Sid. 108, rad. 1—5: men att nu svara på detta ansåg han lönlöst, och sin roll att vara en tacksam åhörare — — höll han vid. Hskr.: — — och hans roll att vara etc.
— rad 14: begagnande det åskådningsmedel, som skären erbjödo. Hskr.: begagnande det åskådningsmaterial, som skären erbjödo.
Sid. 120, rad. 28—29: om han ville nå sitt mål, och det ville han. Hskr.: om han ville sitt mål.
Sid. 121, rad 16: lade band på sig. Hskr.: lag band på sig.
Sid. 124, rad 7: saker, dem hon. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: saker, som hon. ”Som” förekommer förut i samma mening.
Sid. 125, rad. 20—22: Hör nu på vågornas brus, såsom poeterna summariskt kalla denna symfoni av ljud. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: — — som poeterna summariskt kalla etc.
Sid. 125, rad. 24—25: Ni hör först ett brus, som liknar det man förnimmer i ett maskinrum. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: Ni hör först ett brus, som liknar det man hör i ett maskinhus.
— rad. 27—28: det är de lättare mindre vattenpartierna, som sönderpiskas till skum. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: det är de lättare mindre vattenpartiernas sönderpiskande till skum.
Sid. 126, rad 1: en hålighet. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: en bergshåla.
Sid. 127, rad. 12—13: — Laxen är ju en fågel? — Ja visst, en riktig flyttfågel. Dessa två meningar har Strindberg inskrivit i hskr. med blyerts.
Sid. 128, rad. 19—22: drivisarne kommo ännu norrifrån, där en ovanligt sträng vinter vid stränderna framkallat bottenfrysningar, vilka nu, drivande söderut, avkylde vattnet. Hskr.: — — där en ovanligt sträng vinter framkallat bottenfrysningar vid stränderna, vilka nu, drivande söderut, avkylde vattnet.
Sid. 130, rad 7: en stor tjärborste jämte yxa, såg, spik. ”Jämte” inskrivet av Strindberg med blyerts i hskr., som förut haft semikolon efter ”tjärborste”.
— rad. 13—15: Sedan han uppställt ett lantmätarbräde på stativ och därpå ställt diopterlinjalen, grep han sig an. Ändrat så med blyerts i hskr. från: — — och därpå ställt diopterlinjalen sedan han icke mer behövt förstoringen, grep han sig an.
Sid. 131, rad 22: kyrkogårdsfärg. Hskr.: körgårdsfärg.
— rad. 32—33: så var det icke brist på vilja. ”Det” saknas i hskr.
Sid. 132, rad. 6—7: men mer behövdes ej, och det fordrades endast. Ändrat så med blyerts i hskr. från: och mer behövdes ej, och det fordrades endast.
— rad. 19—20: Med sina färgpytsar drog han nu opp en rusticerad sockel. Ändrat så med blyerts i hskr. från: — — en rustica-sockel.
Sid. 134, rad. 28—29: kände huru hans jag växte, huru hjärncellerna grodde. Ändrat så med blyerts av Strindberg i hskr. från: kände sitt jag växa, huru hjärncellerna grodde.
Sid. 135, rad. 12—16: Som han trodde sig bestämt veta, vad som nu komme att följa, lämnade han det avbrutna arbetet och städade undan sina manuskript, vilket göromål han just slutat, då han hörde kammarrådinnans steg i trappan. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: — — vilket han just slutat, då han, som han kunnat förutspå, hörde kammarrådinnans steg i trappan.
— rad. 22—28: Intendenten var icke medicinare, men hade läst sig igenom elementerna av patologi och terapi — — och slutligen upprättat en terapi, som han brukade för sig själv. Han lovade därför att komma. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: — — som han brukade för sig själv, lovade att komma.
Sid. 136, rad. 16—18: och antagit i hypnotismen en rent psykisk eller i diet och kroppsrörelser en vulgär, ofta skadlig mekanisk metod. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: — — mekanisk karaktär.
— rad 28: magsäcken. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: ventrikeln.
— rad. 28—29: så framkallade desamma [de gamla läkemedlen]. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: — — detsamma.
Sid. 137, rad. 10—11: hela fysiken med luktsinnet och smaken skulle resa sig. ”Och” inskrivet av Strindberg med blyerts i hskr., som förut har komma före och efter ”smaken”.
— rad. 17—18: en uppåtstigande skala av kylande, täckande, mjukande. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: en uppåtstigande skala av mjukande, täckande, mjukande.
— rad. 29—30: när han nu såg sig i spegeln — — märkte han. Ändrat så med blyerts i hskr. från: när han nu såg sig i spegeln — — såg han.
Sid. 139, rad 29: för att befria sig från kvalen. ”Kvalen” inskrivet av Strindberg med blyerts i hskr.
Sid. 140, rad. 29—30: och som återgav i text den klassiska rutan. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: och som återgav i text översatt med den klassiska rutan.
Sid. 141, rad. 20—22: för att känna, huru den i oordning bragta hjärnan likasom lade sig till rätta igen och fortsatte sin växande, lidande gång. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: — — och fortsätta sin växande, lidande gång.
— rad 27: Så vaknade han och steg in i stugan igen. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: Och han vaknade, steg in i stugan igen.
Sid. 142, rad. 4—5: Flickan syntes göra en ansträngning att dölja okända lidanden, men drack. Hskr. ursprungligen: och drack; ”men” överskrivet med blyerts.
— rad 22: — Drifterna! Ja! ”Ja!” inskrivet av Strindberg med blyerts i hskr.
Sid. 144, rad. 16—17: denna livlösa köttbild. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: denna livlösa stenbild.
Sid. 145, rad. 15—16: ehuru det senare ännu var fallet med dem som levde i kvarlevor. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: såsom ännu var fallet med dem som likt flertalet levde i kvarlevor.
— rad. 17—20: sedan likväl forskningen uppdagat, att det mystiska [hos kvinnan] endast var oreda och det överhöga endast en diktsamling av den manliga driftens sammanpressade begär. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: — — det överhöga endast ett uttryck av den manliga driftens sammanpressade begär.
Sid. 146, rad 26: vilken. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: som. ”Som” förekommer senare i samma mening.
Sid. 147, rad. 9—10: Nu vaknade hos honom hela mannaålderns oerhörda kärleksträngtan. Men när han såg etc. Ändrat så med blyerts i hskr., som förut endast haft komma efter ”kärleksträngtan”.
Sid. 148, rad. 4—6: Hans känslor började få tankens kyliga färg och syntes vilja släcka hennes exaltation, så att hon avbröt honom. ”Och” inskrivet i hskr. med blyerts (komma saknas).
Sid. 149, rad 17: hopsmältas. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: amalgameras.
— rad. 18—19: grep han nu ögonblicket. ”Han” inskrivet med blyerts i hskr.
— rad 28: — Deras hat kan förvända synen på dem! Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: — Deras hat kan förblinda dem!
Sid. 150, rad. 4—5: Därpå invände hon skrattande: Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: Därpå skrattade hon och sade:
Sid. 151, rad. 4—9: ett stort lugn över att vara intagen i en liten krets, där gemensamma intressen sammanhöllo till oinskränkt förtroende, och på samma gång en ängslan över att behöva uppgiva sig själv inför dessa mångfaldiga hänsyn, som sympati och släktskap medföra. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: ett stort lugn att vara intagen i en liten association, där gemensamma intressen sammanhöll till oinskränkt förtroende, och på samma gång en ängslan över att behöva uppgiva sig själv av dessa mångfaldiga hänsyn, som sympati och släktskap medför.
Sid. 152, rad 7: medan samtalet nu etc. Hskr.: medan nu samtalet.
Sid. 153, rad 10: en framskjutande buktig klippvägg. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: en framskjutande konkav klippvägg.
— rad. 17—18: betraktade den framträdande mannen med skrämda — — blickar. ”Mannen” inskrivet av Strindberg med blyerts i hskr.
Sid. 153, rad 24: månen hängde blek i första kvarteret. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: månen satt blek och omärklig i första kvarteret.
Sid. 154, rad. 10—11: Saken hade redan fått en betänklig vändning, och intendenten tillgrep all sin konst. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: Saken hade redan tagit en betänklig vändning och intendenten använde all sin konst.
Sid. 157, rad. 1—2: så att han nu stod ensam. ”Nu” saknas i hskr.
Sid. 161, rad 12: Han njöt en stund av denna sinnenas vakna vila. Hskr.: — — av detta sinnenas vakna vila.
Sid. 163, rad 20: att det självt [havet]. Hskr.: att det själv.
Sid. 164, rad. 8—10: Här — — överlämnade han sina tankar åt deras fria lopp. Hskr.: — — överlämnade han åt sina tankar deras fria lopp.
Sid. 174, rad 7: så löpa alla i kapp. Hskr.: löper. Likaså följande rader 8—9 i hskr.: själva arbetarne på kapellet har lupit från. Då emellertid på övriga ställen i detta stycke handskriften har regelbundna plurala verbformer kan antagas att Strindberg här gjort rättelse i korr.
Sid. 175, rad 31: Att hon hatade honom, det kände och insåg han. Ändrat så med blyerts i hskr. från: — — det kände han och insåg.
Sid. 176, rad. 5—6: en maktkamp, som var oberättigad, då det gällde för honom en seger över det oförnuftiga. Hskr.: — — då det gällde för henne en seger över det förnuftiga.
— rad. 22—23: lögner, dem vetenskapen icke vågat rubba, som etc. Ändrat så med blyerts i hskr. från: lögner, som vetenskapen icke vågat rubba, som etc.
Sid. 177, rad 32: vilken han måst stoppa undan. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: vilken han måst lägga bort.
Sid. 178, rad 28: ni pröva. Hskr.: ni prövar. Men två rader nedanför har hskr.: ni äro.
Sid. 185, rad 9: och hon tycktes. ”Hon” saknas i hskr.
Sid. 186, rad. 20—21: den gav honom sista ordet och ett övertag, som icke var honom unnat. ”Ett” saknas i hskr.: den gav honom övertag, etc.
Sid. 189, rad. 1—3: Har herr Ohlsson sett eller misstänkt, att det inte hänger rätt tillsammans nere hos Vestmans? Hskr.: att det står rätt till nere hos Vestmans? Uppl. 1—6: att det hänger rätt tillsammans. Frånvaron av ”inte” i hskr. beror tydligen på en felskrivning.
Sid. 194, rad. 4—5: och arbetarne sutto inne i stugorna och bjödo på brännvin. Det sista ”och” saknas i hskr., som i stället har komma efter ”stugorna”.
Sid. 196, rad. 14—15: om A är större än B, och C är lika stor som A, så är också C större än B. I hskr. är det sista ”C” uteglömt, och dessutom felaktigt ”A” i stället för ”B”: — — så är också större än A.
— rad 21: Efter det nuvarande slutet på meningen har hskr.: All denna sentimentalitet, som härrörde från otillfredsställda drifter. Denna mening återfinnes nu å rad. 30—31. Antagligen korr.-ändring av Strindberg.
Sid. 199, rad. 19—20: skulle förfalska hans släktledning för alla kommande tider. Hskr.: — — för att alla kommande tider.
Sid. 203, rad 33: Pengarne förvandlades straxt i kaffe. Hskr.: Pengarne förvandlades genast i kaffe.
Sid. 204, rad. 9—10: klockan åtta på samma dags afton. Ändrat så med blyerts i hskr. från: klockan åtta om samma dags afton.
— rad 20: vilken. Hskr.: som. ”Som” förekommer förut i samma mening.
Sid. 205, rad. 17—18: stannande. Hskr.: stadnande.
Sid. 207, rad. 18—19: och för att han av posen skulle kunna veta. Hskr.: och emedan han av posen skulle kunna veta.
Sid. 212, rad. 9—10: på samma gång underhållande hoppet att icke allt var slut. Hskr.: på samma gång underhållande hoppet om att icke allt var slut.
Sid. 215, rad. 2—4: märkte, att med den tilltagande aktning, han vann hos sällskapet för sitt affabla sätt, förlorade han all aktning för sig själv. Hskr.: — — sitt affabla sätt, han förlorade all aktning för sig själv.
Sid. 219, rad. 31—32: om ock deras [fiendernas] andar aldrig kunde inträda i kontakt med hans. ”Med hans” saknas i hskr.
Sid. 220, rad. 18—21: Sedan han vandrat — — återvände han till sin stuga och tände ljus och lampor i sina två rum samt öppnade dörrarne till förstugan och avlägsnade etc. ”Samt” saknas i hskr., som har punkt efter ”rum” och börjar ny mening med ”öppnade”.
Sid. 222, rad. 8—10: deras höstarbete var slut; tystnaden hade åter inbrutit, och handelsboden var stängd. Hskr.: deras höstarbete var slut och tystnaden hade åter inbrutit och handelsboden var stängd.
Sid. 223, rad 2: kväveoxidulen. Hskr.: kvävoxidulen.
Sid. 234, rad 33—sid. 235, rad 1: yttrande. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: yttrade.
Sid. 237, rad 15: Intendenten hörde på med stor uppmärksamhet. ”På” inskrivet med blyerts i hskr.
— rad 27: tillbaka. Hskr. har på detta ställe i två ord: till baka, men rad 29 i ett ord: tillbaka.
Sid. 238, rad 20: Nej, inte Jesus! Hskr.: Nej, för fan, inte Jesus.
— rad 21: Det är ett påfund. Hskr.: Det är ett elakt påfund.
— rad 25: lösaktiga kvinnor. Hskr.: horor.
Sid. 240, rad. 2—3: föremål av underlig form. Hskr.: föremål av sällsam form.
— rad 25: han ägde ingenting att göra opp eld med. Hskr.: han ägde ingen ting etc.
Tryckfel och tryckeriändringar i skilda upplagor.
Sid. 5, rad 14: Emellanåt. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: Emellertid, tryckfel.
Sid. 8, rad 21: lävantet. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: lävanten.
Sid. 11, rad 8: åt flera streck. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: flere.
Sid. 13, rad 21: mörkret, ur vilket. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: ur vilken.
Sid. 22, rad 6: eljes. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: eljest.
— rad 15: mitt emot. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6 (i ett ord): mittemot.
Sid. 23, rad 13: ett upplag av vit sand. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: ett uppslag etc.
Sid. 27, rad 4: innevånarne. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: invånarna.
Sid. 27, rad 20: eljes. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: eljest. Så ock på andra ställen.
— —: Tjugo-. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: tjugu-. Så ock sid. 51, rad 30, sid. 168, rad 9 (där dock även uppl. 3—6 har: tjugu) samt sid. 169, rad 19.
Sid. 28, rad 32: upp för. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6 (i ett ord): uppför. Så ock sid. 103, rad 14 samt sid. 168, rad 26.
— rad. 2—3: såg uppåt i rymden. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: såg uppåt rymden.
Sid. 30, rad. 16—17: påminde om människohänder, men lågt stående människors. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: — — men lågt stående människor.
Sid. 30, rad 29: medelst. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: medels. Så ock sid. 35, rad 8 samt sid. 195, rad 2.
Sid. 32, rad. 23—25: den brokigaste samling av uppslagsverk och handböcker, ur vilka ägaren kunde hämta upplysningar. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: — — ur vilken ägaren kunde hämta upplysningar.
Sid. 33, rad. 4—5: erhöll rapport om varje det minsta framsteg. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: erhöll rapport om varje, i det minsta framsteg.
Sid. 35, rad 5: havsfloran. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: havsflorans.
Sid. 39, rad 21: in ibland isflottarne. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: in bland isflottarna.
— rad 26: akterbetten. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: akterbotten.
Sid. 40, rad 17: grävt sig ett romaniskt tunnvalv. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: grävt sig till ett romaniskt tunnvalv.
Sid. 41, rad 23: huvena. Så uppl. 1. Uppl. 2: huvudena. Uppl. 3—6: huvuna.
— rad. 23—24: en samklang av ljud: från reptilens första, svaga försök etc. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2 har semikolon i stället för kolon efter ”ljud”.
Sid. 43, rad. 19—20: uppfriska sig med en återtagning av förnimmelser. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: uppfriska sig med återtagning av förnimmelser.
— rad 32: vilken endast skulle genomvandras. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: vilken skulle genomvandras.
Sid. 45, rad 32: adelssläkt. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: adelsläkt.
Sid. 47, rad. 1—2: som årtusenden skulle behövt att denudera. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: som årtusenden skulle behövts att denudera.
— rad 3: flytta sandåsar ut i sjöar. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: flytta sandpåsar ut i sjöar.
Sid. 51, rad. 16—17: gamla tankar kunna frambringa nya. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: gamla tankar kunna bringa nya.
Sid. 54, rad 1: legionararmé. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: legionarmé.
— rad 24: förslagsställarnes Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: förslagsställarens.
Sid. 55, rad. 19—20: ett enda stort och starkt individ. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: en enda stor och stark individ.
Sid. 56, rad 6: magasinerande föråldrade intryck. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: magasinerade etc.
— rad. 30—31: som stundom förskaffade honom olust. Så uppl 1—2. Uppl. 3—6: som stunden förskaffade honom olust.
Sid. 58, rad. 13—14: Han kunde ju icke en gång skriva. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6 har utropstecken i stället för punkt.
Sid. 60, rad 27: Kamrater och förmän låtsades vara i okunnighet. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: — — låtsade vara i okunnighet.
— rad. 28—29: då den samma på visst sätt var en chikan. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: — — på ovisst sätt var en chikan.
Sid. 64, rad 22: invandrade tyskar. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: invandrande tyskar.
Sid. 66, rad 16: hans forskande tanke. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: hans forskande ande.
Sid. 67, rad 11: det blacka gula. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: det blanka gula.
Sid. 70, rad 15: nervfluidum. Så uppl. 1. Uppl. 2—6: -fludium.
Sid. 72, rad 18: övade våld på andarne. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: övade våld på andra.
— rad 25: Indioter. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: Idioter.
Sid. 73, rad 25: Kristi guddom. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: Kristi gudom.
Sid. 74, rad 5: försommarhimmeln. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: -himlen.
— rad 13: ner för. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6 (i ett ord): nerför. Så ock sid. 104, rad 4 samt sid. 180, rad 24.
Sid. 79, rad. 30—32: den lilla så civiliserade kornellen, kanske den enda svenska och den enda skärgårdsört. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: — — och den enda som skärgårdsört.
Sid. 81, rad 9: de vinlöv liknande bladen. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: de vinlövliknande bladen.
Sid. 82, rad. 1—2: befria sig från oron och få veta, vilken som störde honom. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: befria sig från oron att få veta etc.
Sid. 87, rad. 18—21: tyllgardiner — — hängande som ljusa sommarmoln ner ovanför balsaminer och geranier. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: — — framför balsaminer och geranier.
Sid. 88, rad 32: kampen om maktbiten. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: kampen om matbiten.
Sid. 90, rad 3: det bullrade ute i vinden. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: — — å vinden.
— rad 33: skulle ha ådagalagt. Så uppl. 1, 3—6. I uppl. 2 är ”ha” utelämnat.
Sid. 91, rad 4: kärngar. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: käringar.
Sid. 92, rad 10: Efter som. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6 (i ett ord): Eftersom.
Sid. 93, rad 15: skälberg. Så uppl. 1. Uppl. 2—6: sälberg. Så ock på alla andra ställen, här ej särskilt anmärkta.
— rad 17: kunde icke bliva tal om. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: kunde icke bliva på tal om.
Sid. 95, rad 31: som alltid skulle ge. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: vilken alltid skulle ge.
Sid. 97, rad 11: han insåg. Så uppl. 1—2 Uppl. 3—6: hon insåg.
Sid. 97, rad 32—sid. 98, rad 1: förvända synen på dårarne, att de skulle inbilla sig vara etc. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: — — så att de skulle inbilla sig vara.
Sid. 99, rad 10: men utan att våga fråga. Så uppl. 1, 3—6. I uppl. 2 är ”men” utelämnat.
— rad 12: pauvres honteux. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: pauvres honteuses.
Sid. 100, rad 2: fiskarne. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: fiskarena.
Sid. 102, rad 14: Efter ”dagen förut” har uppl. 3—6 nytt stycke. Här lika med hskr. och uppl. 1—2.
Sid. 103, rad 33—sid. 104, rad 1: från öster till väster. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: från öster och väster.
Sid. 107, rad 3: satte sig framför flickan. Så uppl. 1—2. Uppl 3—6: satte sig så framför flickan.
Sid. 110, rad. 4—5: tog hon emot det nya och travade det ovanpå det gamla. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: — — ovanpå den gamla.
Sid. 112, rad 23: jag har inte kläder med mig. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: jag har inga kläder med mig.
Sid. 113, rad 3: därbortifrån. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6 (i två ord): där bortifrån.
— rad 4: allt för långt. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: alltför långt.
— rad. 7—8: skyddad för nordliga vinden. Så uppl. 1, 3—6 Uppl. 2: skyddad för nordliga vindar.
Sid. 115, rad. 22—24: drivit ägaren ut på det moderna sökandet efter det ovanliga; samtidens rysliga trivialitet och hat mot det originella. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: drivit ägaren ut på det moderna sökandet efter hat mot det originella. ”Lik”.
Sid. 116, rad 1: ornament i bokbandsstil. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: ornament i bokhandsstil.
— —: borgfrun. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: bordfrun.
— rad. 7—8: inseende det förmånliga. Så uppl. 1—2. Uppl 3—6: inseende de förmånliga.
— rad. 10—11: flyttat in ett stycke kultur hitupp. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: flyttat in i ett stycke kultur hitupp.
Sid. 118, rad 10: urinnevånare. Så uppl. 1. Uppl. 2—6: urinvånare.
— rad 13: Gud välsigna fisken! Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: Gud välsigne fisken!
Sid. 121, rad 18: för att få första bemantlande ordet. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: för att få första bemantlade ordet.
Sid. 123, rad. 6—7: vilka bäras upp till deras plats. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: vilka bäras upp till sin plats.
— rad. 17—19: så mycket mer som nattbullret, sången, skriket och klagomålen stört allt arbete och all vila. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: — — sången och skriket och slagsmålen stört etc.
Sid. 125, rad. 20—21: Hör nu på vågornas brus. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: Hör ni på vågornas brus.
Sid. 126, rad 4: det där. Så uppl. 1—2. Uppl. 5—6: det här.
Sid. 129, rad 18: sedan han talat om. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: sedan han talt om.
Sid. 133, rad 18: timman. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: timmen.
Sid. 136, rad 29: likasom. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: liksom.
Sid. 137, rad. 2—3: det första skulle framkalla ett verkligt fysiskt illabefinnande. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: det första skulle kalla etc.
— rad. 8—9: i så stor dos att verkliga konvulsioner skulle uppstå. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: i så stor dos att verkligen konvulsioner skulle uppstå.
Sid. 138, rad 30—31: den inbillningssjukes. Så uppl. 1. Uppl. 2—6: den inbillningssjukas.
Sid. 140, rad 25: sjöfågelsjakter. Så uppl. 1, 3—6: Uppl. 2: sjöfågeljakter.
Sid. 140, rad 32—sid. 141, rad 1: Cardebenedikt [Cnicus benedictus.] Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: kardobenedikt.
Sid. 144, rad. 21—23: fatta om hans överarm, vars svällande muskel bildade en vulst under det mjuka klädet. Så uppl. 1. Uppl. 2: — — bildade en svulst under det mjuka klädet. Uppl. 3—6: — — vars svällande muskler bildade en vulst under det mjuka klädet.
Sid. 147, rad 33—sid. 148, rad 1: smuts och elände, som jag skall ta uti. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: — — ta itu.
Sid. 151, rad 23: han. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: hon.
Sid. 152, rad. 16—17: Men det roade honom. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: Men den roade honom.
— rad. 23—24: skyggande för ögonen. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: skyggade för ögonen.
Sid. 157, rad 29: — Inte se sig tillbaka! Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: — Inte se dig tillbaka!
Sid. 159, rad 26: som han ännu icke kände: inbillade sig. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6 har punkt i stället för kolon efter ”kände”.
Sid. 160, rad 9: att han konverserat en skolpojke. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: att han konverserat med en skolpojke.
Sid. 169, rad 14: vår Herra. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: vår Herre.
Sid. 171, rad 31: nödankare. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: nödankar.
Sid. 176, rad 17: second sight. Så uppl. 1, 3—6. I uppl. 2 ej spärrade.
Sid. 177, rad. 22—23: som om en spärrhake släppt tagen i hans hjärna. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: — — släppt taget i hans hjärna.
Sid. 178, rad 4: befriad från allt detta anpassningstvång. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: — — upp-passningstvång.
Sid. 179, rad. 21—22: om en stackars flicka inte kan alltid följa med. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: — — inte alltid kan följa med.
Sid. 183, rad 13: i kärlek finns ingen äganderätt. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: i kärleken finns ingen äganderätt.
Sid. 185, rad. 23—25: under det han med kännaremin granskade föremålet för hans fästmös beundran. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: för sin fästmös beundran.
Sid. 186, rad 6: tvånglöst. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: tvångslöst.
Sid. 188, rad. 2—4: Nu såg han, huru assistenten skämtsamt lutade sig neråt, när klädningen for upp. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: Nu såg han, när klädningen for upp. ”Lik”.
Sid. 190, rad 6: den enkla mannen. Så uppl. 1. Uppl. 2—6: den enkle mannen.
Sid. 194, rad. 21—22: Under de sista dagarne hade fiskarfolk börjat samlas. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: — — hade fiskarfolket börjat samlas.
Sid. 198, rad 12: hade de lägrat sig i stränderna. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: — — på stränderna.
Sid. 198, rad 25: ut för. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6 (i ett ord): utför.
Sid. 201, rad 7: Trafiken vid handelsboden hade avstannat. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: Trafiken med handelsboden etc.
— rad 19: och han sökte orsaken. Så uppl. 1, 3—6. I uppl. 2 är ”han” uteglömt.
Sid. 203, rad 19: Flickan svällde av berömmet, utdelande fiskarne. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: — — utdelade fiskarna.
— rad 30: När fisken var urtagen ur näten. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: När fisken var uttagen ur näten.
Sid. 206, rad 23: Landsortsleden. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: Landsortleden.
Sid. 214, rad. 15—16: ty liksom det på en slump på trädan fallna ensamma vetekornet. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: ty liksom det av en slump på trädan fallna ensamma vetekornet.
Sid. 226, rad. 5—6: latinförföljelse. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: latinföljelse.
Sid. 233, rad 31: sedan blev han stående. Så uppl. 1, 3—6. I uppl. 2 är ”han” utelämnat.
Sid. 234, rad. 16—17: att nöjet få tala ut. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: att nöjet att få tala ut.
Sid. 234, rad 33—sid. 235, rad 1: yttrande sig i längtan att äga ett barn. Så uppl. 1—2. Uppl. 3—6: yttrande sig i längden att äga ett barn.
Sid. 235, rad. 7—8: På omvägar, för vilka hans finkänslighet för några månader skulle ha upprest sig. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: — — för några månader sedan skulle ha upprest sig.
— rad 10: en couveuse. Spärrat här enligt uppl. 1, 3—6. I uppl. 2 är ordet ej spärrat.
Sid. 237, rad. 16—17: men när predikanten, trogen sin vana, ville utdraga någon moralisk lärdom. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: — — trogen sin vara etc.
Sid. 239, rad 4: Horror vacui. Spärrat här enligt uppl. 1, 3—6. I uppl. 2 äro orden ej spärrade.
— rad 31: där stenkumlet och korset stod. Så uppl. 1, 3—6. Uppl. 2: där stenkumlet och korset stodo.