[1] Uti innewarande år äro likwäl 2:ne smärre Ordspråks-Samlingar, dem jag nyligen erhållit, från trycket utgifne, näml. Hr Rector Rabes Latinska Sentens-bok, kallad Ellofwa hundrade Ellofwa, och Herr Krutmejers från Tyskan öfwersatta Parleur Francois. Swenske Ordspråken woro dock icke deße Herrar Författares hufwudsak, utan äro blott till ringare antal uptagne under de Latinska och Fransyska, hwarigenom jag icke, som jag i början trodde, förekoms i denna Samlings utgifwande.

[2] Läsaren behöfwer ej påminnas, at der han i 3:dje person brukas, kan hon äfwenså i åtskilliga af deßa ordspråk.

[3] Et högst osannt och omoraliskt ordspråk, om ej dermed förstås, at hwar och en är så uppaßlig at draga winst och nytta af sin näring, som tjufwen paßar på tilfälle i sin.

[4] Detta wore et högst lastbart ordspråk, om dermed mentes, at man får bruka list mot list, falskhet mot falskhet; men förstås dermed, at man med försiktighet bör umgås med falska menniskor, och ej genom öpenhjertighet skada sig sjelf, är ordspråket icke at förkasta.

[5] Detta ordspråk är icke för Domare i wåra tider, men kan någon gång i forntiden warit lämpeligt, äfwen som Latinernes: auro venalia jura.