Sid. 5, rad. 6—7: den ena av arrangörerna. Så hskr. Uppl. 1: den ene. Likaledes sid. 98, rad 2.
Sid. 6, rad 27: sekelslutet går in; man väntar nytt! Semikolon efter ”går in” enligt hskr., kolon i uppl. 1. Likaså sid. 8, rad 32 semikolon efter ”en gång”, kolon i uppl. 1. Läsfel.
Sid. 8, rad. 3 och 4: söndringarne och eldarne enligt hskr. I uppl. 1: -na. Samma ändring enligt hskr. har även i det följande iakttagits utan att här särskilt anmärkas.
Sid. 13, rad 10: sutit. Så hskr. Uppl. 1: suttit. Sid. 27, rad 29: beslutit enligt hskr. även i uppl. 1.
— rad. 29—30: Stallmästargården. Så hskr. Uppl. 1: Stallmästaregården.
Sid. 14, rad 18: däroppe. Så hskr. Uppl. 1: däruppe.
Sid. 15, rad 9: opp. Så hskr. Uppl. 1: upp. Så ock i det följande.
— rad. 16, 18 och 21: Margareta Cabeljau, Cabeljaus och Cabeljauarne. Så hskr. Uppl. 1 stavar Cabeljou etc.
Sid. 15, rad 20: Det är så man vördar våra stora minnen! Så hskr. Uppl. 1: — — vårdar våra stora minnen! Läsfel. Likaså sid. 51, rad 14: vördar sina stora minnen, enligt hskr. Även här ”vårdar” i uppl.
— rad 28: medan vi håller på etc. Så hskr. Uppl. 1: — — hålla på etc.
Sid. 16, rad 5: gatlyktorna. Så hskr. Uppl. 1: gaslyktorna. Läsfel.
— rad 21: aldra. Så hskr. Uppl. 1: allra. Likaså sid. 61, rad 12.
Sid. 17, rad. 9 och 14: Brigitta. Så hskr. Uppl. 1: Birgitta.
Sid. 23, rad 4: oppåt. Så hskr. Uppl. 1: uppåt. Så ock i det följande.
Sid. 24, rad 10: slaveri. Uppl. 1: slaveriet. Så skrivet först i hskr., men ”-et” överrankat, vilket ej observerats av sättaren.
Sid. 25, rad 5: prövad av erfarenheter. Så hskr. Uppl. 1: — — erfarenheten. Läsfel.
Sid. 26, rad 29: dörrn. Så hskr. Uppl. 1: dörren. Likaså sid. 43, rad 7.
— rad 31: uttjänad. Så hskr. Uppl. 1: uttjänt.
Sid. 27, rad 21: mänskoandens. Så hskr. Uppl. 1: människoandens. Mänskor[na] även i det följande där hskr. skriver så men uppl. 1 har människor[na].
Sid. 29, rad. 16—17: Men det värsta är utvandringen! Sedan jag etc. Utropstecken efter ”utvandringen” enligt hskr., kolon i uppl. 1, ehuru ”S” i ”Sedan” även där är versalt. Vanligt läsfel.
Sid. 30, rad 22: de enskilde. Så hskr. Uppl. 1: de enskilda.
Sid. 31, rad. 31—32: men hindrarne stanna! Det är för djävligt! Utropstecken efter ”stanna” enligt hskr., kolon i uppl. 1, läsfel.
Sid. 33, rad 17: behåller. Så hskr. Uppl. 1: bibehåller. Tryckeriändring.
Sid. 34, rad. 12—13: galanteriet fordrade att mannen skulle offra allt för idolen [d. v. s. kvinnan]. Så hskr. Uppl. 1: — — för idealen. Meningsstörande läsfel.
Sid. 34, rad 33: yrkesövningen. Så hskr. Uppl. 1: yrkesutövningen. Tryckeriändring.
Sid. 35, rad 14: den jag ville spotta i synen. Så hskr. Uppl. 1: vill. Läsfel.
Sid. 35, rad. 26—28: om icke kyrkoherden — — inträtt i rökkupén; en svart koloss etc. Semikolon efter ”rökkupén” enligt hskr., kolon i uppl. 1; läsfel.
Sid. 36, rad 8: du är så sträng. Så hskr. ”Så” utelämnat i uppl. 1, lik, som visas därav att raden i uppl. 1, om korrekturändring förelegat, skulle varit mer utslagen.
Sid. 37, rad 10: lagård. Så hskr. Uppl. 1: ladugård. Men sid. 72, rad 26 och 30: lagård, lagårn även i uppl. 1 enligt hskr. Likaså sid. 91, rad 15: lagårdens enligt hskr. I uppl. 1: ladugårdens. [Jfr även nedan anm. till sid. 92, rad 1.]
Sid. 38, rad 2: pastorn. Så hskr. Uppl. 1: prosten. Läsfel. Jfr strax ovan om samma person, sid. 37, rad 30: pastor Alroth, likaså nedanför överallt pastorn, även i uppl. 1 enligt hskr.
Sid. 39, rad. 16—17: men i detta samhället, där ni äro bihang, icke! Utropstecken vid meningens slut enligt hskr., i uppl. 1 punkt.
Sid. 40, rad. 15—17: Jag undrar om Gustav får slagsida därnere i aktersalongen! Han är ganska tung och styrman borde gå ner och ”lämpa” honom. [Ångbåten har nämligen krängt och Gustav sover i aktersalongen.] I hskr. och uppl. 1: slaksida för slagsida. Skrivfel.
— rad 29: innebyggarne. Så hskr. Uppl. 1: inbyggarne.
Sid. 42, rad. 17—18: se på Fylax skvättmaskinen. Uppl. 1: skvättmaskin. Hskr.: cissmaskinen. [Jfr Korr.-ändringar: sid. 35, rad 30.]
Sid. 44, rad 14: fröt. Så hskr. Uppl. 1: fröet.
— rad. 24—25: Du kan inte parera 132 millioner infört vete med 18 tusen utfört. Så hskr. Uppl. 1: — — 18 tusen utförde. Läsfel.
Sid. 45, rad 1: planchettes. Så hskr. Uppl. 1: planchetter. Läsfel.
Sid. 46, rad 8: alla motsägelser lösas i den gemensamma Kierkegaardska titeln: Stadier på Livets väg. Så hskr. Uppl. 1: alla motsägelser läsas etc., meningsstörande läsfel. Jfr nedan tryckfel sid. 249, rad 13.
Sid. 48, rad 9: Jo! i adelskalendern! Utropstecken efter ”jo” enligt hskr., kolon i uppl. 1.
— rad 22: Adeliga. Så hskr. Uppl. 1: Adliga.
— rad 25: ner. Så hskr. Uppl. 1: ned.
Sid. 49, rad 9: engelske konungen. Så hskr. Uppl. 1: engelska.
— rad. 17—18: Felimlomkdode; King; etc. Så hskr. Uppl. 1: Felimlomkoode i King. Läsfel.
Sid. 50, rad. 14—15: kände sig som förfalskare; men så ryckte de opp sig. Semikolon efter ”förfalskare” enligt hskr., kolon i uppl. 1; läsfel.
Sid. 51, rad. 12—13: och därför verkade oemotståndlig. Så här föllo hans ord ungefär: etc. Så hskr. Uppl. 1 sätter meningslöst komma i stället för kolon efter ”ungefär”; slarvfel.
Sid. 52, rad 7: och med rätta. Så hskr. Uppl. 1: och det med rätta. Tryckeriändring.
— rad 18: har staten som bekant upprättat universitet. Så hskr. Uppl. 1: universitetet. Läsfel, även eljest förekommande; jfr anmärkningar till del 39, Näktergalen i Wittenberg, tryckfel: sid. 9, rad. 1—2.
— rad. 22—23: så är jag i alla fall ämbetsman. Så hskr. Uppl. 1: — — en ämbetsman. Tryckeriändring. [Jfr nedan anm. till sid. 84, rad. 31—32.]
— rad. 30—32: Det är kallelsen det således beror på, och kallelsen beror på nådavalet. Så hskr. Uppl. 1: Det är kallelsen det således beror på och nådevalet. Lik beroende på frasens upprepning; ingen utslagning i dessa och följande rader i uppl. 1.
Sid. 53, rad 1: Det är predestinationen! Så hskr. I uppl. 1 meningslöst kolon i stället för utropstecken.
Sid. 54, rad 25: förfädrens minne. Så hskr. Uppl. 1: förfädernas. Däremot sid. 74, rad 17: kyrkofäderna även i hskr.
— rad 29: kring. Så hskr. Uppl. 1: omkring.
Sid. 58, rad 26: mödrarnes. Så hskr. Uppl. 1: mödrarnas.
Sid. 59, rad. 5—6: att om de voro följdriktiga, de måste stå emot könsförblandningen. Så hskr. Uppl. 1: att om de voro försiktiga etc. Meningsstörande läsfel.
— rad. 18—19: brukade doktorn då bryta ut. Så hskr. I uppl. 1 ”så” i stället för ”då”; läsfel.
Sid. 60, rad 5: redaktören. Så enligt hskr. här. Uppl. 1: redaktörn.
— rad. 26—28: I uppl. 1 efter ”slavinna” enligt hskr. punkt men efter parentesen lika fullt semikolon. Distraktion av författaren; punkten här borttagen.
— rad. 28—29: fadermördare. Så hskr. Uppl. 1: fadermördarne; slarvfel.
— rad 30: för stora. Så hskr. Uppl. 1: förstora, missförstånd av sättaren; ”för” inskrivet i hskr. framför ”stora”.
Sid. 61, rad 31: det är just därför jag kan döma honom! Utropstecken enligt hskr., kolon i uppl. 1.
Sid. 62, rad. 17—18: vad din man kommer att andraga emot din lämplighet som mor, blir etc. Så hskr. I uppl. 1: — — emot din olämplighet etc., meningsstörande tryckfel.
Sid. 63, rad 2: och sade, vänligt, i förtroende. Komma framför ”vänligt” insatt enligt hskr., saknas i uppl. 1.
Sid. 66, rad. 3—4: Låt inte sånt där stå framme, Dagmar; det kan ligga emot dig etc. Semikolon efter ”Dagmar” enligt hskr., kolon i uppl. 1.
— rad 6: Jo, min vän! Utropstecken enligt hskr., komma i uppl. 1.
— rad 26: hade doktorn orädd tagit deras parti. ”Orädd” överhoppat i uppl. 1; att lik föreligger framträder därav att ingen utslagning förekommer i denna och följande rader i uppl. 1.
Sid. 64, rad 20: Brodren. Så hskr. Uppl. 1: Brodern.
Sid. 65, rad. 27—28: att de ska få leva och andas. Så hskr. ”Få” överhoppat i uppl. 1; lik som visas därav att ingen utslagning förekommer i slutet av den handsatta raden i uppl. 1.
Sid. 67, rad 12: Vi få hjälpa honom! svarade doktorn. Utropstecken enligt hskr., komma i uppl. 1.
Sid. 71, rad. 3—4: kvinnotyrannit. Så hskr. Uppl. 1: -tyranniet. Likaså sid. 73, rad 30: mejerit, enligt hskr. Uppl. 1: mejeriet.
Sid. 72, rad. 24—25: utgånget ur svenska bondstugan var det [prästgårdens trähus] flankerat av logar och lagård. Så hskr. Uppl. 1: utgånget ur svenska bondstugorna, meningsstörande tryckfel.
Sid. 73, rad 8: morgse. Så hskr. Uppl. 1: morse.
— rad 14: Vi ha just slutat! Så hskr. I uppl. 1 meningslöst kolon i stället för utropstecken.
Sid. 74, rad. 16—19: bokhyllan med kyrkofäderna i kvart, samt stiftstidningen och författningssamlingen; denna underliga blandning av världslig makt och andlig. Semikolon efter ”samlingen” enligt hskr., i uppl. 1 utropstecken och attributet ”Denna” etc. satt som särskild mening. Störande läsfel, uppkommet genom att ”denna” i hskr. börjar med versal bokstav enligt hos Strindberg ofta förekommande godtyckligt skrivsätt.
— rad 25: finger. Så hskr. Uppl. 1: fingrar.
— rad 30: urskiljde. Så hskr. Uppl. 1: urskilde.
Sid. 75, rad 6: Jag har inte annat att göra. Så hskr. Uppl. 1: — — intet annat.
Sid. 76, rad 2: Lögn, väld, våld etc. Så hskr. Uppl. 1: våld, väld.
— rad. 20—22: han [adjunkten] — — har varit synlig spritt naken med en naken flicka i en båt. Så hskr. Uppl. 1: — — med en vacker (!) flicka i en båt; läsfel.
Sid. 76, rad 33—Sid. 77, rad 2: Jag hade en kusin, du kände, som var komminister norrut i en stad. Han åt ihjäl sig. Hskr. och uppl. 1: — — som är komminister. Som personen nu var död kan han naturligtvis inte vid tillfället vara komminister. Orimligheten är en distraktion av författaren. Han har först i hskr. skrivit: Jag har en kusin du känner, som är etc. Sedermera har han ändrat ”har” och ”känner” till ”hade” och ”kände”, men glömt ändra ”är” till ”var”, en nödvändig ändring som här införts.
Sid. 78, rad. 18—19: han hade som alla levat sitt liv sådant det erbjöd sig. Så hskr. Uppl. 1: — — sådant som det erbjöd sig; ”som” godtyckligt insatt av sättaren; Strindberg skulle givetvis icke insatt ett ”som” varigenom tautofoni uppstod, då han tvärtom brukar vid sådant tillfälle avlägsna det; jfr nedan Korrekturändringar: sid. 26, rad. 9—10 och rad 32; ingen tillhopaträngning på raden i uppl. 1 visar heller att ”som” insatts genom korrekturändring.
Sid. 82, rad. 6—7: oförbrännerlige. Så hskr. Uppl. 1: oförbrännelige.
Sid. 83, rad 10: hade han tvungits att välja! Utropstecken enligt hskr., kolon i uppl. 1 och likväl ”U” i ”Utan”, inledande följande sats, stavat enligt hskr. med versal bokstav.
Sid. 84, rad. 9—10: Jag var över i Helsingfors den gången. Så hskr. Uppl. 1: Jag var även i Helsingfors. Meningsstörande tryckfel.
Sid. 84, rad. 31—32: tror sig vara stor patriot. Så hskr. Uppl. 1: — — en stor patriot. Tryckeriändring.
Sid. 88, rad. 18—19: Ölsupa; tisdagssoppa; lite variationer etc. Semikolon efter ”tisdagssoppa” enligt hskr., komma i uppl. 1.
Sid. 89, rad. 1—2: som alla pederaster. — — — Men se på den där då! I uppl. 1 meningslöst kolon efter ”pederaster”. Strindberg har först skrivit semikolon som han sedan ändrat till punkt.
Sid. 90, rad. 11—12: I början hade Anders — — levat undan som en herreman. Så hskr. ”Undan” överhoppat i uppl. 1; lik som framgår av omkringstående raders jämna sättning i uppl. 1.
— rad 19: Men när årsslutet nu nalkades. Så hskr. ”Nu” överhoppat i uppl. 1.
Sid. 91, rad 2: sju kronor kilon. Så hskr. Uppl. 1: kilo.
Sid. 92, rad 1: lagårsgropen. Så hskr. Uppl. 1: lagårdsgropen. Likaså samma sida, rad 13: lagårsbesättning enligt hskr., lagårds- i uppl. 1.
Sid. 93, rad 31: pängar. Så hskr. Uppl. 1: penningar. Men två rader nedanför ”pängarne” även i uppl. 1.
Sid. 94, rad 14: halva soken. Så hskr. Uppl. 1: socken. Strindbergs stavning vill antyda den talandes uttal.
— rad 15: havra. Så hskr. Uppl. 1: havre. Men däremot sid. 96, rad 10: havre, även enligt hskr.
— rad 23: då man hörde. Så hskr. Uppl. 1: då han hörde. Slarvfel.
— rad 27: istämde frun. Så hskr. Uppl. 1: instämde.
Sid. 95, rad. 12—13: för att skona henne för ett uppträde och sig själv från en förödmjukelse. Så hskr. Uppl. 1: — — för en förödmjukelse. ”Från” är antagligen skrivet i hskr. för att lätta på den talrika upprepningen av ”för”: för att skona för ett uppträde — — förödmjukelse. Orimligt att Strindberg, känslig för tautofonier, här skulle insatt ännu ett ”för”.
— rad 31: sängkammarn. Så hskr. Uppl. 1: -aren.
Sid. 97, rad. 6—7: kappslädan. Så hskr. Uppl. 1: kappsläden. Likaså samma sida, rad 12: slädan, enligt hskr., i uppl. 1: släden. Men samma sida, rad. 30—31: kappslädan, även i uppl. 1 enligt hskr.
— rad 10: vid uddar och i sund. Så hskr. I uppl. 1 är ”i” överhoppat.
Sid. 98, rad 33: klämde han slutligen fram sitt ärende. Så hskr. Uppl. 1: — — med sitt ärende; godtycke av sättaren; raden icke hopdragen i uppl. 1.
Sid. 99, rad. 23—24: Kursen höll han österut på ett lågt land i fjärran. Så hskr. Uppl. 1: — — ett långt land i fjärran. Slarvfel.
Sid. 100, rad 15: Skogvaktaren uppfattade först signalerna. Så hskr. Uppl. 1: — — första signalerna. Slarvfel.
— rad 17: Håll patron, det är vråk! Så hskr. Uppl. 1: det är en vråk. ”En” — — tillagt av sättaren; jfr ovan anm. till sid. 52, rad. 22—23 och sid. 84, rad. 31—32.
— rad 20: som om han ämnat. Så hskr. Uppl. 1: — — ämnade. Läsfel.
— rad. 22—23: tog han en stör, som prickat ut rännan. Så hskr. Uppl. 1: — — prickade etc.
Sid. 101, rad. 28—30: De bägge meningarna som börja: ”När jag drog mig tillbaka” och: ”Jag blev ensam”, inleda i uppl. 1 nya stycken, en sättning, som beror på missförstånd av sättaren till uppl. 1, uppkommet emedan de vardera börja ny rad i handskriften. Repliken har här enligt hskr. satts i ett fortlöpande stycke.
Sid. 102, rad. 6—7: Jag önskar ibland jag vore läsare själv. Uppl. 1: — — att jag vore; vanlig tryckeriändring.
— rad 9: Herrans. Så hskr. Uppl. 1: Herrens.
— rad 17: det säger de. Så hskr. Uppl. 1: säga; läsfel.
— rad. 32—33: Kan inte förståndiga, redliga män läsa i jorden och döpa? Så hskr. I uppl. 1 meningsstörande tryckfel: Kan inte samma förståndiga redliga män etc. ”Samma” är ett läsfel för ett i hskr. överrankat oläsligt ord.
Sid. 104, rad 29: Vad kostar han [hästen] då? Så hskr. Uppl. 1: den.
Sid. 105, rad 4: Alltså avgjort! [radutgång]. Uppl. 1 kolon för utropstecken; slarvfel.
— rad 29: icke. Så hskr. Uppl. 1: inte.
Sid. 106, rad 2: gå in till fadren. Så hskr. Uppl. 1: gå till fadren; lik.
— rad 4: två femtikronorssedlar. Så hskr. Uppl. 1: femtiokronorssedlar.
Sid. 107, rad 7: skiljdes. Så hskr. Uppl. 1: skildes. Men sid. 156, rad 30: skilde, även enligt hskr.
Sid. 109, rad 33: falanstèrens fulla bord, där inga fattiga finns. Så hskr. Uppl. 1: — — när inga fattiga, antagligen slarvfel; samt ”finnes” för ”finns”.
Sid. 111, rad 5: materiel. Så hskr. Uppl. 1: material.
Sid. 119, rad 18: Vad gör vi här egentligen? Så hskr. Uppl. 1: ni. Läsfel.
— rad 27: landflickans. Så hskr. Uppl. 1: landtflickans.
Sid. 120, rad 10: dansa kring julgran. Så hskr. Uppl. 1: julgranen.
— rad. 14 och 15: Frälsarn. Så hskr. Uppl. 1: Frälsaren.
Sid. 121, rad 16: tala förstånd vid dem. Så hskr. Uppl. 1: — — med dem. Slarvfel eller godtycke av sättaren.
— rad 27: Ja, jag har varit. Så hskr. Uppl. 1: Jag har varit. Lik.
Sid. 123, rad 8: närmsta. Så hskr. Uppl. 1: närmaste.
Sid. 124, rad 6: efter första lyckotiden. Så hskr. Uppl. 1: efter den första etc. Tryckeriändring.
Sid. 127, rad 9: kaklugnsstenarne. Uppl. 1: kakelugnsstenarne. Vanlig tryckeriändring; [jfr del 37, Ordalek och Småkonst, anm. till sid. 263, rad 7].
— rad 29: jag har flygit. Så hskr. Uppl. 1: flugit.
Sid. 128, rad 19: Å, vet skäms! Utropstecken enligt hskr., kolon i uppl. 1; vanligt läsfel.
— rad 29: när han predikat eviga straffen. Så hskr. Uppl. 1: — — om eviga straffen; korrekturändring av Strindberg är dess mindre tänkbar, som ”om” står i samma mening, föregående rad, och Strindberg som känt undvek tautofonier.
Sid. 130, rad 11: underläkarn. Så hskr. Uppl. 1: -aren. Likaså sid. 131, rad 28: Läkarn, enligt hskr.; -aren i uppl. 1.
— rad 33: synas. Så hskr. Uppl. 1: synes, slarvfel.
Sid. 133, rad 8: paren tåga förbi, förbi. Så hskr. I uppl. 1 ”förbi” blott en gång; sättaren har antagit bröllop i handskriften.
Sid. 134, rad 20: höll ut på fjärden mot ett litet skär. Så hskr. Uppl. 1: — — mot fjärden mot ett etc.; distraktion av sättaren.
Sid. 136, rad 1: sjöoffcern. Så hskr. Uppl. 1: sjöofficern. Strindberg har ändock med ett stort streck strukit över ”i”, i ordet, som först skrivits: sjöofficern. I samma rad omedelbart efter i hskr. från början skrivet -offcern.
— rad 3: aptekarn. Så hskr. Uppl. 1: apotekarn.
Sid. 137, rad. 17—18: som om hon där [i fadrens armar] vilja dölja de känslor hon själv blygdes för. Så hskr. Uppl. 1: — — han själv blygdes för; meningsstörande läsfel.
— rad. 25—26: jag väntar se herrskapet. Så hskr. ”Se” överhoppat i uppl. 1.
Sid. 139, rad. 23—24: på grund av hustruns uppträdande som kopplerska åt sin dotter. Så hskr. Uppl. 1: husfruns, läsfel.
Sid. 140, rad 24: barnkammarn. Så hskr. Uppl. 1: -aren.
Sid. 142, rad 31—Sid. 143, rad 1: skyndade de snabba djuren upp i en ek att gömma sig. Så hskr. Uppl. 1: skyndade — — sig upp — — att gömma sig. Godtycke av sättaren; radens jämna sättning visar att ”sig” icke inskjutits i korr.
Sid. 147, rad 14: pängarna. Så hskr. här. Uppl. 1: -ne.
Sid. 148, rad 2: pojkarne slogs. Så hskr. Uppl. 1: pigorna slogs. Löjligt slarvfel.
— rad 8: oövervinnerliga. Så hskr. Uppl. 1: oövervinneliga. Jfr ovan sid. 82, rad. 6—7: oförbrännerlige.
— rad 11: stämning! Han etc. Utropstecken (otydligt) och versalt ”H” i ”Han” i hskr.; uppl. 1 kolon med versalt ”H”.
— rad 12: Kolon efter ”vardagsfråga” enligt hskr., utropstecken i uppl. 1.
— rad 17: Sätt fram smör och bröd. Så hskr. Uppl. 1: — — bröd och smör. Slarvfel.
Sid. 150, rad 23: grå kastor; den ena etc. Semikolon enligt hskr., kolon i uppl. 1. Slarvfel.
Sid. 153, rad 21: släda. Så hskr. Uppl. 1: släde. Likaså sid. 154, rad 16. [Jfr ovan anm. till sid. 97, rad. 6—7.]
Sid. 157, rad 14: Han sprang omkring för att leta årorna. Så hskr. I uppl. 1 saknas ”för”; ingen utslagning visar att ordet borttagits i korrektur.
Sid. 160, rad 12: Där se vi ju. Så hskr. ”Ju” överhoppat i uppl. 1.
Sid. 162, rad. 4—5: salongsmattor. Så hskr. Uppl. 1: salongsmattan. Läsfel.
Sid. 164, rad 29: intressangt. Så hskr. Uppl. 1: intressant. Likaså i repliken sid. 234, rad 21.
Sid. 166, rad 19: plus och minusjonerna. Så hskr. Uppl. 1: plus- och minus-polerna. Godtycke av sättaren.
Sid. 167, rad 15: de andres. Så hskr. Uppl. 1: de andras.
Sid. 170, rad. 3—4: det gjorde den inte; den stod fast. Semikolon enligt hskr., komma i uppl. 1. Läsfel.
Sid. 171, rad 14: Vi har etc. Så hskr. Uppl. 1: Vi ha.
Sid. 173, rad 25: rasade in. Så hskr. Uppl. 1: rusade in. Läsfel.
Sid. 175, rad 8: sprungo sedan som sista paret ut etc. Så hskr. ”Som” överhoppat i uppl. 1.
Sid. 181, rad. 8—9: de skildes som förlovade etc. Så hskr. I uppl. 1 meningsstörande tryckfel: de skildes åt som förlovade. ”Åt” antagligen genom distraktion av sättaren inkommet från ”åtta”, som i hskr. står rakt under ”skildes”.
Sid. 192, rad 25: eljes. Så hskr. Uppl. 1: eljest. Likaså sid. 193, rad 3 och sid. 230, rad 7.
Sid. 195, rad 12: mänskosjälar. Så hskr. Uppl. 1: människosjälar. Likaså sid. 196, rad 18: mänskorna enligt hskr. Uppl. 1: människorna.
Sid. 196, rad 8: undfångelsens. Så hskr. otydligt, men med samma egendomliga tecken Strindberg strax nedanför satt över å i ”låg”. Uppl. 1: undfängelsens.
Sid. 198, rad. 28 och 30: suto. Så hskr. Uppl. 1: sutto. Likaså sid. 199, rad 1 och sid. 234, rad 9. Däremot på andra ställen i hskr., t. ex. sid. 238, rad 17: sutto.
Sid. 199, rad 9: skiljobrevet. Så hskr. Uppl. 1: skiljebrevet.
Sid. 200, rad 11: Det här är ju som på Södra Teatern. Så hskr. ”På” överhoppat i uppl. 1; ingen utslagning på raden.
Sid. 201, rad 25: då resas hinder. Så hskr. Uppl. 1: reses; läsfel.
— rad 28: till äktenskap ledig! Utropstecken enligt hskr., kolon i uppl. 1; läsfel.
Sid. 204, rad 6: eklekticism. Så hskr. Uppl. 1: eklektricism; okunnighetsfel.
Sid. 213, rad. 13—15: Jag kan icke erinra mig ha blivit störd av några vällustiga drömmar som yngling. Så hskr. Uppl. 1: — — stämd av några etc.; meningsstörande läsfel.
Sid. 220, rad 29: huven. Så hskr. Uppl. 1: huvud.
Sid. 224, rad 33: kvinnoregimente. Så hskr. Uppl. 1: -regemente. Likaså sid. 225, rad 18: regimenten, och sid. 229, rad 33—sid. 230, rad 1: gardesregimentens, enligt hskr.
Sid. 228, rad 3: snibbaskålar. Så hskr. Uppl. 1: snibbskålar.
Sid. 236, rad 26: dronningar. Så hskr. Uppl. 1: drottningar.
Sid. 238, rad 10: kvälln. Så hskr. Uppl. 1: kvällen.
Sid. 241, rad. 17—18: hon kände att där var platsen, där han skulle trivas. Så hskr. Uppl. 1: — — där hon skulle trivas. Slarvfel eller missförstånd. Jfr rad 20: Efter en stund kom greven verkligen.
Sid. 246, rad 17: Greve Max vände sig till Ester: [etc., replik]. Kolon enligt hskr., utropstecken i uppl. 1; läsfel.
— rad. 29—31: De se vinberg och druvor; viskade Max till Ester: Betrug war alles, Lug und Schein! Kolon efter ”Ester” här insatt. Hskr. har intet skiljetecken. Uppl. 1 har utropstecken, vilket icke passar. Antagligen har Strindberg insatt i korr. kolon, som på vanligt sätt av sättaren lästs som utropstecken.
Sid. 248, rad 33—Sid. 249, rad 2: han tycks ha gjort några upptäckter i fängelset men skäms att tala om det. Så hskr. Uppl. 1: — — men han skäms etc. I hskr. först skrivet ”han”, därpå överrankat, något som ej av sättaren observerats.
Sid. 249, rad. 13—14: Jag kan lösa motsägelserna i hans liv. Så hskr. Uppl. 1: Jag kan läsa motsägelserna etc., meningsstörande. [Jfr ovan anm. till sid. 46, rad 8.]
Sid. 249, rad 26: Der Herr. Hskr. och uppl. 1: Derr Herr, skrivfel av Strindberg.
Sid. 252, rad. 9—15: Bordereaun är skriven med fransk stil, det syns särskilt på siffrorna, på 4:an som är tecknad , så som endast en fransman tecknar den, och likaledes på 5:an som är skriven franskt eller . — Han ritade på marmorskivan med sin blyertspenna. Så hskr. De franska siffrorna i denna uppl. äro reproducerade efter ett fotografiskt facsimile av Bordereaun i Ord och Bild 1899, sid. 509. I uppl. 1, som utelämnat siffrorna, helt säkert beroende på att tryckeriet saknat sådana, har texten fått följande lydelse: — — på 4:an som är tecknad så som endast en fransman tecknar den, och likaledes på 5:an som är skriven franskt.
— rad 33: Tror du inte han skrivit Bordereaun. Så hskr. Uppl. 1: — — han har skrivit etc.
Sid. 253, rad. 25—26: Att något kommer ut ur detta ägget, det tror jag mig veta. Så hskr. Uppl. 1: — — ur det ägget; intet på raden i uppl. 1 tyder på korrekturändring.
Sid. 254, rad. 20—21: Nu började det ringa i kyrktornet. — Och så de där klockorna. Så hskr. Uppl. 1: — — Och så se de där klockorna!; meningsstörande slarvfel.
Sid. 257, rad. 5—6: dämoner, som komma ner ur skorstenar. Så hskr. Uppl. 1: kommo.
— rad 31: Gudsivalag. Detta är ordets rätta form. Uppl. 1: Gudsivolag; hskr. otydligt.
Sid. 258, rad. 21—22: Ja, det är hans hustru! svarades mig. Så hskr. I uppl. 1 meningslöst kolon i stället för utropstecken efter ”hustru”.
Sid. 265, rad. 3—4: Det förefaller som om mänskorna här icke älskade varandra. Så hskr. Uppl. 1: — — som om svenskarne här etc.; läsfel i distraktion.
Sid. 268, rad. 23—24: Från solens uppgångsländer, dit nu världens blickar vände sig med väntan och bävan, sedan Japan givit en stöt, som fortplantade rörelsen västerut, och som kanske skulle börja en ny period i världshistorien, så ny att historieskrivarne fingo kalla den för nyare tiden och allt förut, vår samtid inberäknat, forntiden. Sista ordet i meningen här insatt som konjektur. I hskr. och uppl. 1 sättes punkt efter ”inberäknat”; tydligen ett skrivfel. Meningen fordrar fortsättning i ett ord som, stående i motsättning mot ”nyare tiden” bör vara ”forntiden” eller ”gamla tiden”. Jfr sid. 277, rad. 6—7: när någon ville tala om Röda rummet; klingade det som forntid.
Sid. 272, rad. 13—15: Varför — — stuka varandra? Frågetecken enligt hskr., utropstecken i uppl. 1; vanligt läsfel.
Sid. 273, rad. 12—14: Det höga taket ser bara ut som skryt, det är ingenting under det. Denna läsart är en konjektur. Uppl. 1: Det höga taket såg bara ut etc.; en läsart, som är orimlig, eftersom doktorn i repliken talar med huset framför sig. I hskr. här skrivfel: Det höga taket, som bara ut som skryt, det är ingenting under det. Antagligen har sättaren, märkande felet, satt ”såg” för ”som” med tillbakablick på raderna 7—8 om samma föremål: Det såg ut som en lada.
— rad 25: som vi fått över oss! som en sinnessjukdom. Utropstecken efter ”oss” insatt enligt hskr., saknas i uppl. 1.
Sid. 279, rad 19: För mig finnas tre mörka punkter. Så hskr. Uppl. 1: finnes.
Sid. 280, rad. 7—8: när en människa ger ädelmod på hand åt andra. Så hskr. Uppl. 1: — — ger ädelmodigt på hand; distraktion av sättaren.
— rad 31: direktörn. Så hskr. Uppl. 1: direktören.
Sid. 281, rad 24: bordsduken. Så hskr. Uppl. 1: bordduken.
Sid. 284, rad. 31—32: Men en annan ockult omständighet, det vill säga ännu oförklarlig, är denna. Så hskr. Uppl. 1: — — det vill säga ännu oförklarligare är denna; missförstånd av sättaren.
Sid. 289, rad 6: sammanverkan. Så hskr. Uppl. 1: samverkan.
— rad. 27—28: tänka på ljusa saker. Så hskr. Uppl. 1: tänka på ljusare saker. Godtycke av sättaren.
Sid. 290, rad 23: Ni har ju skalden X. här [d. v. s. på dårhuset]. Denna replik är Max’ till Ester som tjänstgör på dårhuset. Repliken har i uppl. 1 felaktigt tilldelats Ester genom att den satts som särskild rad. Missförståndet har uppkommit genom att meningen inleder ny rad i hskr., sedan den föregående fullskrivits. Frågan har här flyttats upp i Max’ replik enligt handskriftens läsart och sammanhangets krav.
Sid. 291, rad. 8—9: Nu tror jag icke man har rätt att klaga. Så hskr. Uppl. 1: — — att man har rätt att klaga. Vanlig tryckeriändring.
Sid. 292, rad. 11—12: en ormagrop. Så hskr. Uppl. 1: ormgrop. Tryckeriändring. Men rad 17: ormgropen, även i hskr.
Sid. 294, rad. 28—29: ibland får jag deras ondskor över mig. Så hskr. Uppl. 1: — — deras ondska. Tryckeriändring.
— rad 30: Dessa få den illusionen etc. Så hskr. ”Den” överhoppat i uppl. 1.
Sid. 297, rad 8: Akademin. Så hskr. Uppl. 1: -ien.
Sid. 298, rad 9: häldre. Så hskr. Uppl. 1: hellre.
Sid. 300, rad. 21—22: ett slags utliggarplats … annex till Singelbacken. Så hskr. Uppl. 1: — — ända till Singelbacken. Läsfel.
Sid. 301, rad. 3—4: Frankrike vet inte var det skall sätta av sitt överflöd. Så hskr. Uppl. 1: — — var den skall etc.
Sid. 301, rad 7: en vis försyns ingripande. Så hskr. Uppl. 1: en viss försyns etc. Slarvfel.
Sid. 302, rad 5: som han inte vill tala om. Så hskr. Uppl. 1: ville. Slarvfel.
— rad 24: veterinärn. Så hskr. Uppl. 1: -ären.
Sid. 303, rad. 4—5: då är allt människan mogen! Så hskr. ”Allt” saknas i uppl. 1, lik; ingen utslagning visar korr.-ändring.
Sid. 304, rad 11: Finnas de icke? Så hskr. Uppl. 1: Finns de inte?
Korrekturändringar av Strindberg till uppl. 1.
Sid. 7, rad 3: Tag bort den där s-n. Ordet utskrivet i hskr.
Sid. 9, rad. 30—31: ett kronland som Böhmen är till Österrike. Hskr.: — — som Ungern är till Österrike.
Sid. 13, rad 12: och som han låtit ligga. Hskr.: och låtit ligga.
Sid. 17, rad. 10—11: Wirsén gick och förluktade sig på rökelsen i Sienas katedral. Hskr.: — — och berusade sig av rökelsen etc.
Sid. 21, rad. 1—2: Gustav Borg var nämligen född omkring seklets mitt. Hskr.: — — född straxt före 1840.
Sid. 26, rad. 9—10: vilken behandlar sina motståndare som nidingar. Hskr.: som behandlar — — som nidingar; ändrat för att undvika tautofoni. Likaså samma sida rad. 31—32: som uttjänad, han, vilken, etc. Hskr.: — — han, som etc.
Sid. 26, rad 33—Sid. 27, rad 1: Han mindes första järnvägsbiten 1852; erinrade telegrafens öppnande. Hskr.: Han hade som ingenjör varit med att bygga första järnvägsbiten 1852; han hade sett telegrafens öppnande 1853.
Sid. 27, rad. 17—18: Han förstod icke ungdomens strävan till frihet och ansvar. Hskr.: — — frihet med ansvar. Detta textställe hör till de osäkra, där ej kan avgöras om korrekturändring eller läsfel föreligger, utbytet av ”med” till ”och” medför en icke obetydlig ändring av meningen.
Sid. 28: Rubriken ”Storö-borna” saknas i hskr.
Sid. 30, rad. 25—27: det skall vara en armé, och så tar man ut en halv milliard. Tänk dig en halv milliard, som skall pungas ut på tio år. I hskr. är ”halv” på förra stället överrankat och saknas på andra stället, möjligen har Strindberg i korrekturet insatt ”halv” på bägge ställena framför ”milliard”; dock kan även tänkas att sättaren ej observerat överrankningen av ”halv” i hskr., och att Strindberg ej erinrande hskr:s siffra, därför insatt halv även på senare stället.
Sid. 35, rad 30: skvättmaskin. Hskr.: cissmaskin.
Sid. 36, rad 14: Du är ett as; det är alltihop. Hskr.: Du är ett as; det är alltihop, ett as, som alla hundägare. Möjligen även lik.
— Stjärnan vid sidans slut saknas i hskr.
Sid. 43, rad 11: Britas tredje son. Hskr.: fjärde son.
Sid. 44, rad. 7—8: Är jorden inte utsugen, då vi inte kan gödsla den etc. Hskr.: Är jorden utsugen etc., skrivfel.
Sid. 47. Rubriken ”Redaktören” saknas i hskr.
Sid. 48, rad 18: den [Anreps ättartavlor] började utges för längesen. Hskr.: — — började utges 1858.
Sid. 49, rad. 20—21: eller har någon svängt ihop namnet. Hskr.: eller har förfalskaren svängt etc.
— rad. 32—33: är polack. Hskr.: är polack eller kanske polsk jude etc.
Sid. 50, rad. 3—5: en ung student; han slängde klackringen. Hskr.: — — student, och han slängde klackringen.
— rad 16: avsmak. Hskr.: avsky.
Sid. 55, rad 12: landet, som ju skulle vara vår vän. Hskr.: — — våra vänner.
— rad. 32—33: den [ancien régime] kan icke förnyas, därför lever den på korruption. Hskr.: — — därför lever han etc.
Sid. 56, rad. 1—2: Vi, som tagit arv efter revolutionen ha annat att tänka på. Hskr.: — — vi ha annat etc.
Sid. 58, rad 12: Men det var icke du heller. Hskr.: — — du icke heller.
Sid. 59, rad 3: stod allena i sin strid. Hskr.: stod ensam i etc.; ändring för att undvika tautofoni: ”ensam” raden ovanför.
Sid. 60, rad. 28—29: en vacker hals dolde hon under fadermördare. Hskr.: — — i fadermördare. Ändring för att åstadkomma variation; nästa sats: sina små fötter hade hon gömt i för stora smorlädersskor.
Sid. 61, rad 25: men han är ju konservativ. Hskr.: men han är [spärrat i hskr.] konservativ.
Sid. 68, rad 12: brodern. Hskr.: doktorn.
Sid. 69, rad 19: Han krympte ihop, han förintades. ”Han” på senare stället saknas i hskr.
Sid. 70, rad 21: oförsonlig mot monarkien. Hskr.: — med monarkien.
Sid. 71, rad 27: på några gråbruna skär längst ut i havet. Hskr.: — — ut på havet; ändring för att undvika tautofoni.
Sid. 73, rad 31: Det är en baddare. I hskr. ”en” överhoppat.
Sid. 74, rad 13: men han måste tiga. Hskr.: men måste etc.
Sid. 75, rad 26: så var det slut med freden, och masken föll. Hskr.: — — och masken föll med. Som ”med” står nederst på sidan utan skiljetecken, är möjligt att Strindberg här tänkt låta följa något det han sedan glömt nedskriva.
Sid. 79, rad 13: utan du är ett svin! Det är vad du är! Hskr. därefter: och det är ni allihop.
Sid. 81, rad 8: en svensk envoyé. Hskr.: en envoyé.
Sid. 87, rad 28: Sverige dör visserligen här. Hskr.: — dör här visserligen.
Sid. 88, rad. 19—20: de [författarinnorna] utnämnas till jättesnillen av Lilla Sakris! Hskr.: — — av der Hurenwebel!
Sid. 91, rad. 19—20: kväve, som mjölken och gödseln innehöll. ”Mjölken och” saknas i hskr.
Sid. 92, rad. 5—6: Mera påtagliga däremot voro huvudbokens uppgifter. Hskr.: mer påtaglig var — — uppgift etc.
— rad 26: Å herre Gud. Hskr.: Å herr Gud, antagligen skrivfel.
Sid. 93, rad 11: så tar rättarn mutor i ägg och smör etc. Hskr.: — — mutor, ägg, smör etc.
Sid. 94, rad. 16—17: för det finns inte etc. Hskr.: för nu finns det inte etc.
Sid. 95, rad. 17—18: Det är slaktarn, som kom tillbaks med kon, svarte rättarn. Hskr.: Det är slaktarn, svarte arrendatorn, som kom tillbaks med kon. Det är för övrigt rättarn och ej arrendatorn Anders som kommit in.
Sid. 96, rad 20: en spekulant. Hskr.: en köpare. Ändring på grund av ”köpa” i föregående rad.
Sid. 97, rad 6: överläggningen. Hskr.: rådslaget. ”Råd” i föregående rad.
— rad. 31—32: fjärdarne, som lågo blanka. Hskr.: — — blanka i glanskis.
Sid. 100, rad 12: Det mörka strecket i fjärran blev allt bredare. ”Allt” saknas i hskr.
Sid. 102, rad 6: i sorg och nöd. Hskr.: — — själanöd. Ändring för att undvika tautofoni; ”själavård” i raden ovanför.
Sid. 102, rad 22: Om jag blir avskedad. Hskr.: Om jag får avsked. ”Få” i samma rad.
Sid. 103, rad. 3—4: Vet du, religionen som yrke och födkrok är något galet. Hskr.: Vet du att etc. Utslagning på raden i uppl. 1 visar att korrekturändring föreligger.
Sid. 104, rad 7: arrenderat. Hskr.: arrenderade.
Sid. 105, rad 24: och ämnar. Hskr.: och han ämnar.
Sid. 108, rad 18: behöves. Hskr.: behövdes.
Sid. 117, rad. 8—9: hon försummades. Hskr.: hon blev försummad. ”Blev” i rad 7.
Sid. 120, rad 16: ; höra de etc. Hskr.: , och höra de. Utslagning av raden i uppl. visar korrekturändring.
Sid. 123, rad 32: Efraim. Hskr.: Max.
Sid. 126, rad 32: sin förförare. ”Sin” icke spärrat i hskr.
Sid. 130, rad 31: sinnesförfattning. Hskr.: sinnestillstånd. ”Tillstånd” två rader ovanför och i följande rad.
Sid. 132, rad 27: till sjös. Hskr.: på sjön.
Sid. 133, rad. 10—11: miner av vildhet och trots. Hskr.: ett utseende av etc.
— rad 13: något munter. Hskr.: något uppspelt.
Sid. 136, rad 18: ; deras förhållande. Hskr.: , och deras förhållande. Utslagning på raden i uppl. 1 visar tydligt korrekturändring.
Sid. 147, rad 25: lösgjort. Hskr.: och lösgjort. Utslagning på raden visar korrekturändring.
Sid. 150, rad 3: frysande. Hskr.: alltjämt frysande. ”Alltjämt” förekommer samma sida, rad 5.
Sid. 153, rad 10: nästa morgon. Hskr.: följande morgon.
Sid. 157, rad 15: och. Hskr.: men. ”Men” före och efter i samma mening.
— rad 26: väntade. Hskr.: förestod. ”Föreställa” på föregående rad.
Sid. 161, rad 9: dekadensmän. Hskr.: dekadentmän. Men sid. 162, rad 8 även i hskr. dekadensmän.
Sid. 164, rad 17: under förevändning. Hskr.: under påsken [läses: på-sken].
Sid. 170, rad 1: alltid. Saknas i hskr.
Sid. 171, rad 3: Nå, men Ragnar då? Barnet? ”Barnet” saknas i hskr.
Sid. 172, rad. 19—20: Dessa kastade — — deras blickar. Hskr.: De kastade — — — dessa blickar.
Sid. 180, rad 22: till åldern. Hskr.: nu till åldern. ”Nu” omedelbart efter samma rad.
Sid. 192, rad 7: lagen. Hskr.: lagen (Loven!). Utslagning på denna och följande rader röjer korrekturändring.
Sid. 196, rad. 14—15: Vi ha endast ett barn tillsammans efter ett års äktenskap. Hskr.: — — ett barn vi efter två års äktenskap. Utslagning på raden visar korrekturändring.
Sid. 200, rad. 24—25: så bli de. Hskr.: blir de. Men i fortsättningen med samma subjekt även i hskr.: ha de.
Sid. 201, rad 4: vilken. Hskr.: som; ”som” i föregående rad.
Sid. 207, rad 15: det hade ingått. Hskr.: det hade redan ingått. ”Redan” i föregående rad.
Sid. 209, rad 6: liksom. Hskr.: liksom om.
Sid. 212, rad 13: Ser du! Hskr.: Ser du nu! ”Nu” strax ovan rad 11.
Sid. 219, rad 9: så att man måste. ”Så” tillagt i korr.
Sid. 222, rad. 26—27: Där fick han underrättelsen. Hskr.: Där mottog han etc. ”Tog” i rad 26.
Sid. 224, rad. 5—6: Att hälsa sin monark, ja väl, men hälsa på stolar och bord! Det senare ”hälsa” saknas i hskr.
Sid. 225, rad. 15—16: där också. Hskr.: där med. ”Med” å rad 14.
— rad 20: kassaförvaltarne. Hskr.: kassaförskingrarne.
Sid. 227, rad 3: blir det. Hskr.: så blir det. ”Så” i föregående rad.
Sid. 241, rad. 11—12: Hon och greven hade gått isär den gången, beslutna att skiljas. Hskr.: — — hade skiljts den gången, beslutna att skiljas.
Sid. 243, rad 7: vi vilja båda men kunna icke. Hskr.: vi vill. Antagligt att korrekturändring gjorts då följande verb ”kunna” står i pluralform.
Sid. 245, rad. 16—17: De nu levande andas sin samtid. Hskr.: De levande levande nu andas sin samtid. — ”De levande” står här i motsättning till de andligt döda. Utslagning på raden i uppl. 1, visar korrekturändring.
— rad. 23—24: lägga i stoftkista på silverfötter. Hskr.: lägga i stoft på silverfötter. Hoppackning av raden i uppl. 1 visar korrekturändring.
Sid. 247, rad 15: Alldeles som Voltaires kortspelare, vilka gråta etc. Hskr.: — — som gråta.
Sid. 248, rad. 10—11: Det [blindtarmsinflammation] är väl en sjukdom i ett djuriskt organ, som blivit överflödigt. Hskr.: — — i ett djuriskt organ säger ni, som blivit överflödigt. Först skrivet i hskr.: Det är väl ett djuriskt organ säger ni etc.; därpå inskrivet ”en sjukdom i”; utslagning av omgivande rader i uppl. 1 visar korrekturändring.
Sid. 258, rad. 31—32: Jag tror vi dö i samma stund bandet klippes. Hskr.: — — i samma stund som bandet klippes.
Sid. 259, rad 15: men kunde icke höra, att man slaktade ett får. Hskr.: — — icke veta om att man etc. Ändring för att undvika tautofoni; rad 13: du vet, och rad 11: som du vet.
Sid. 261, rad. 7—8: och då kan jag gå upp och ner etc. I hskr. först skrivet: då kan jag; sedan ”då” överrankat och ”och” inskrivet; ”då” antagligen åter insatt i korrektur, läsfel dock även möjligt.
Sid. 263, rad 12: så att många. Hskr.: ”så” saknas i hskr.
Sid. 267, rad. 24—25: Fastän jag tycker ofta du är från mörkret. Hskr.: — — att du är etc. Strindberg undviker hälst att.
Sid. 276, rad. 9—10: riksdan är befolkad av kulörta … Hskr.: av färgade …
Sid. 286, rad 14: på samma gång. Hskr.: på en gång.
Sid. 291, rad 23: vilken. Hskr.: som; ändring för att undvika tautofoni: ”som” i föregående rad.
Sid. 293, rad 1: sin stora pelerinkappa och sitt yrande hår. ”Sitt” saknas i hskr. Raden i uppl. 1 hopträngd.
Sid. 298, rad. 27—28: Som förskola till Amerika ha de nog spelat sin roll. Hskr.: — — sin stora roll. Utslagning av raden i uppl. 1 visar korrekturändring.
Sid. 303, rad 8: Tänk att låta en tjänare stå och skämmas. Hskr.: — — stå och frysa och skämmas. ”Frysa” i rad 6.
Sid. 304, rad 4: De voro utanför etc. Hskr.: De stodo. ”Står” i rad 2.
— rad 18: och du står etc. Hskr.: och står du etc.
Sid. 305, rad 28: antikvariern. Hskr.: antikvarikern. Men sid. 306, rad 1 har även hskr.: antikvariern.
Anmärkning om en språkform.
Sid. 54, rad 10: moderns. Så skriver Strindberg undantagsvis på detta ställe; eljes regelbundet i andra handskrifter: modren. Sid. 57, rad 12: modren, även i denna hskr.
John Landquist.